flytt-feber.



Jag saknar Nero sjukt mycket. Jag orkar inte vänta mer. Och jag blir mer och mer rädd för att blodprovet inte ska bli godkänt, jag vet inte varför det inte skulle bli det men det känns lite som att det vore just my luck.
Om det inte bli godkänt kan det hända att jag smugglar in honom ändå. Nu när jag har v'ntat så sjukt länge, jag vill bara ha honom NU, sen ska jag aldrig mer klaga utan bara vara glad.


Jag börjar bli riktigt nervös över flytten nu. Kan knappt sova på nätterna, det är så mycket att fundera på.
Tror ni att man någonsin kommer att kunna ta beslut utan att sedan om och om igen undra om det är rätt eller fel beslut. På nåt vis så är man liksom rädd att missa något. Men jag tror det här kommer att blir bra.
Men jag kan ju inte ljuga och säga att jag inte saknar livet på Island. Samtidigt finns det ju sommarlov, bara att om nu allt gr bra med Nero så får väl vi vara hemma ändå, och låtsas att vi är på Island, eftersom det (omdet nu är möjligt) skulle vara ännu svårare att ta dit honom igen, om jag väl lyckas få hit honom.
Tror ni att hundar har bra minner? Jag vill inte att han ska ha glömt bort mig.

I dag hade vi en ute -dag i stallet. Vi tolkade och grillade korv, och red på åkern. Det är sånna har dagar som man kommer att sakna när jag nu ska leva ett "hästlöst" liv.
Var sen och käkade falaffel med brudarna, jag kommer att sakna dom med. Speciellt Johanna, min stjärna.

Som alltid, är det svårast precis innan man åker, innan man börjar det nya livet. Man vet vad man har men inte vad man får. Jag kommer ha panik på väg ner till Lund, säkert de första dagarna där också. Innan jag har kommit in i allt. Tänk om allt blir helt fel? Att skolan känns helt fel, att alla människor är supernördar och att dom jag sa bo hos är dumma.
Tur att jag har Amanda, Jenny och Helena.

Är lite sur över att jag inte har lyckats sälja hästen. Men jag tror jag har hittat en bra lösning i alla fall, om inte annat kanske jag ändrar mig och flyttar ner honom till Lund. Han är en svår häst, ibland vill jag verkligen verkligen ha honom, och ibland inte alls.

Nehej. Vad ska jag hitta på nu då.
Sova? 

Määh.
Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0